There will be blood

Explotant al màxim la meva creativitat

CATALÀ: Sí, ho sé. Tinc això del blog una mica deixat. Bé, molt deixat. Però enlloc d’excusar-me millor entrar en matèria. I ara al•lucinareu. Perque trenco aquest any sabàtic parlant d’un dels temes de conversa i creació artística a Suècia durants els últims messos. Us encantarà: la regla! Tranquilitat, no tingueu por. Hi haurà sang però no arribarà al riu. O sí, però no patiu que hi ha compreses, tampons i copes menstruals per tothom.

Suposo que la culpa d’aquesta marea vermella la té la dibuixant, Liv Strömqvist i la seva novel•la gràfica “Kunskapens frukt”, el fruit de la saviesa. I aquest fruit és l’òrgan sexual femení. La Liv explica minuciosament com va passar de ser considerat gairebé màgic a ser una cosa bruta i temuda pels marcians, segons la NASA. I en aquest llibre la Liv també aborda els tabús i creences paranomals que hi ha entorn al període. Com vosaltres, jo també tenia els meus prejudicis del tipus “en serio que cal?” però el llibre val molt la pena. Algun dia me’l deixaran traduir i la incredulitat que ara us poseeix es transformarà en gratitut infinita.

Abans del llibre, la regla també va ser el tema que Strömqvist va triar per parlar en un dels programes més mítics de la ràdio sueca. Un programa on un suec conegut té tres hores per parlar del que vulgui i combinar-ho amb música. I entre la pau al món, traumes freudians a o l’etern dilema sobre si portar la clentx al mig o al costat; ella va optar per un tema de conversa  que no ho és: la regla.

Aprofitant la tirada, altres dibuixants han esmolat els seus llapissos més vermells i han seguit la mateixa línia. També he vist arrecades en forma de tampó ferit i fins i tot el programa més hipster de la tele va dedicar tot un capítol al tema. I per primera vegada a la pantalla, la regla, enlloc de blava com el curaçao, era vermella com una rosa de Sant Jordi. Bé, per primera vegada potser no. Però es que encara tinc pendent de veure Carrie.



"Hur doftar molnen?" undrar en känd reklam för bindor i Spanien 

SVENSKA: Ja, jag vet. Jag har glömt bort min blogg lite. Men i stället för att hitta på en dålig ursäkt är det kanske bättre att gå rakt på sak. Ni kanske kommer att tänka att det inte behövs ännu en person som skriver om mens. Eller ännu en person som skriver om de som skriver och ritar om mens. Skillnaden, då? Jag hörde först till dem som tänkte: men kom igen, ska man verkligen läsa om mens nu? Jag är en 30-årig kvinna, jag kan om såna grejer. Fördomsfull som jag är fortsatte jag att småklaga inombords.

Men en kväll hände det. Vi var på middag hemma hos Martin och Helena och förutom mat och vin ville de bjuda på ”Kunskapens frukt”. Den var så bra och så rolig sa de men jag trodde att de bara hade dragits med i den där PK-vågen: ”årets tendens - prata om mens”. Men hur tackar man nej till två vettiga vänner? Hur tackar man nej till att låna en bok utan att framstå som en reaktionär? Jag glömmer alltid att fråga Magdalena Ribbing om det.

Och fördomsfull som jag är, men också motsägelsefull, smakade jag på kunskapens frukt, jag till och med slukade upp den. Och den var så bra och så rolig. Precis som Martin och Helena sa. Jag fick också bekräftat att både min mamma och min moster har varit offer för en psykedelisk skröna. Den där om att dina gröna fingrar dödar alla växter under lingonveckan. Inte ens med en eboladräkt skulle jag ha fått lov av dem att vattna blommorna.

Nu är jag den som vill fresta andra med den här boken. Nu är det jag som gör popcorn när Kobra gör ett helt program om mens. Skärmen blev blodig och för första gången var mensen mörkröd som en vacker ros och inte blå som curaçao. Skål för det*!

*Använd gärna menskopp.