A la Mediterrània som molt de dir les coses com són. O millor dit, com nosaltres sentenciem que som. Un exemple. "Un entrepà de ketchup amb nocilla és repugnant". Suposo que la majoria estaria d'acord amb la frase. I suposo que a la majoria no li caldria tastar aquest berenar letal per fer l'afirmació. Però el suec és un idioma prudent i meditatiu. Les frases han de començar per "Crec que...". Per tant, hauríem de dir "Crec que un entrepà de nocilla amb ketchup és repugnant". O encara millor, és a dir més prudent: "Crec que un entrepà de nocilla amb ketchup no té un sabor del tot encertat". Em temo que el motiu és no ferir la sensibilitat dels possibles amants d'aquest tipus de delicatessen d'una altra dimensió.
Però la cosa no acaba aquí. En suec, creure té dues cares: una és "tycka" i l'altre és "tro". El "tycka" és l'experiència i el "tro" l'especulació. Per tant si mai has menjat un entrepà de ketchup amb nocilla, oblida't de "tyckejar-ho". El tycka és pels que parlen amb coneixement de causa.
I a més de tot plegat també pots pensar (tänka). Així que imagineu-vos al pobre Descartes. Els llibres d'història diuen que va morir a Estocolm d'una inflamació pulmonar. Jo crec que va perdre l'oremus quan es va assebentar que a més de pensar també podia "tycka" i "tro". I finalment va concloure: "Penso, tycker i tror, així no existeixo".
********************************************
SVENSKA: "En macka med Kalles kaviar och choklad är äcklig". Jag har aldrig smakat på det men hur som helst säger jag att det är äckligt. Jag har alltid varit generös med min användning av bestämda påståenden, utan varken "jag tycker" eller "jag tror". Tills jag började prata svenska. Man kan nästan inte påstå någonting. Om jag säger att kaviar med choklad är äckligt kommer alla att tro att jag har vågat tortera min tunga med en sådan blandning. Jag måste istället säga: "Jag tror att en macka med Kalles och choklad är äcklig". Eller ännu bättre, dvs mer försiktigt: "Jag tror att en macka med Kalles och choklad kanske inte är särskilt gott".
Häromdagen försökte jag vara lite mindre bestämd än vanligt och sade: "Jag tycker att en macka med Kalles och choklad är äcklig". Men igen var det ett nej, trots att jag tyckte att jag tydligt visat att det var min personliga åsikt. Man kan inte "tycka" om man inte har testat eller i detta fall smakat det som man säger. Det är uppenbart att kombinationen är vidrig. Men "tyckabiljett" får jag bara om jag äter den konstiga mackan. Tycka är för de som granskar och tro för de som bara spekulerar.Dessutom kan man också tänka. Och då tänker jag på stackars Descartes. Han var en glad man som trodde att han tänkte och att han därför var. Men han åkte till Stockholm och hela hans värld rasade ner. Man kunde tänka, men också tycka och tro. Då hann man inte med att vara. Det var nog det och inte lunginflammationen som dödade honom.
