Cinderella

 

CATALÀ: A més de barreres naturals i oficials aquí hi ha una altra diària: el skogräns, és a dir, la frontera per les sabates. Un límit que existeix a totes les cases. Només arribar te les has de treure. Si són noves i et fa il·lusió ensenyar-les, te les has de treure. Si vas a casa d’un amic i portes els teus mitjons de la sort foradats, també te les treus. Si et fan pudor els peus… potser és  la manera de posar a prova aquesta amistat.

A d’altres països freds amb llargues temporades de pluja i neu, també tenen aquest costum per evitar destrossar el terra de parquet. Però és un gest tan arrelat aquest de treure’s les sabates només obrir la porta, que es repeteix els 365 dies de l’any. Fins i tot se l’emporten a la maleta. Quan he tingut visites sueques a Barcelona, el primer que han fet  es treure’s les sabates. Val a dir que la primera vegada que va passar, em va semblar una mica marciano.

Això de treure’s les sabates a un habitatge ho tenia assumit abans de venir cap aquí. Però el primer dia que obro la porta per accedir  al vestuari de la piscina, allà estava. A terra. Alerta! Un gran símbol de prohibit sabates. Com si fossin armes de destrucció masiva. I al gimnàs també. Fins i tot a les escoles bressol. Hi ha tres opcions:

a)      Treure’s les sabates i creuer els dits perque els mitjons estiguin en plena forma.

b)      Agafar a l’entrada les fundes de plàstic que hi ha per posar-se a sobre de les sabates i… perdre, així, la dignitat.  

c)       Walk on the wild side…

SVENSKA: Det finns en daglig gräns förutom de naturliga och oficiella: skogränsen. Den finns i alla svenska hus. Så fort man kommer in måste man ta av skorna. Om skorna är nya och du dör av längtan att visa dem, måste du ändå ta av dem. Om du går hem till en kompis och du har dina turstrumpor med hål, måste du också ta av skorna. Om dina fötter luktar... kanske är det ett bra sätt att testa vänskapen.

I andra kalla länder som har långa regn-och snösäsonger har man också samma vana för att inte förstöra trägolvet. Men här är beteendet så inrotat att man gör det 365 dagar om året. Man packar även med det i väskan. Det första att mina svenska gäster i Barcelona gör är att ta av sig skorna. En fullständig överraskning första gången jag såg det!

Jag kände alltså till att det fanns skogräns hemma innan jag flyttade till Sverige. Men första dagen jag öppnade dörren till simhallens omklädningsrum, fanns den där. På golvet. Akta dig! En stor skorförbudsmärkning. Som om de var massförstörelsevapen. Biohazard. Det finns också skogräns på gymet. Även på dagis. Så man kan alltså välja mellan:

a)      Ta av skorna och hålla tummarna för att strumporna är i god form.

b)      Ta på dig plasttossorna och… på så sätt förlora all värdighet.

c)       Walk on the wild side…