Hair

Gold minute!

CATALÀ: Era dissabte a la nit. Suècia vivia un dels seus moments més importants de l'any: escollir el seu representat per anar a Eurovisió. Màxima audiència. Euphooooooria entre el públic a l'escoltar el nom de Loreen, la guanyadora. El realitzador vol mostrar el públic vibrant, aplaudint, eufòric. I acaba topant amb l'aixella delicadament coberta de pèl d'una noia del públic.

Estavem de festa al pis i la reacció davant la imatge va ser unànime: jajajaja i... i, ja està. Com la majoria, suposo. Però la minoria sorollosa ha inundat internet i els mitjans de comentaris polaritzats en dos equips: "Pelofòbia F.C." i " R.C.D.  Porque yo lo valgo".

Una guerra de la qual la Lina Ehrin, la noia en qüestió, n'ha sortit indemne. Ella, que és molt sensata, diu en una entrevista a Aftonbladet que no s'ha depilat mai les aixelles i que li sorprén el gran escàndol que s'ha muntat.

La imatge de la Lina és la demostració de l'orgànic refrany castellà "donde hay pelo, hay alegría"... o eufòria en aquest cas. Ara que la sabiduria popular també s'equivoca i si no que en dieu de "hombre de pelo en pecho, hombre de dicho y hecho". Només de pensar-ho se'm posen els pèls de punta.

From Aftonbladet. Henrik Hansson.

SVENSKA: Det var i lördags kväll. Sverige levde ett av de viktigaste tillfällena under hela året: Melodifestivalens final. Halva landet satt och tittade på programmet. Euphooooooria bland publiken så fort de hör att Loreen är vinnaren. Regissören vill visa hur publiken applåderar och är upprymd, euforisk. Och så råkar han på en tjejs pälsklädda armhåla.

Vi hade en liten fest i lägenheten och alla reagerade enhälligt på bilden: hohoho, hahaha... och så var det bra. Som de flesta, antar jag. Men den bullriga minoriteten har översvämmat Internet och medierna med polariserade kommentarer. Man kan samla dem i två lag:" Hårfobi BK" och "IF Because I worth it".

Men Lina Ehrin, veckans hjälte, har kommit ur debatten utan skador. Hon (som är förnuftig) har berättat för Aftonbladet att hon aldrig har rakat sig och sagt att "jag förstår inte hur det här kunnat väcka sådan anstöt".

Linas bild är beviset på det spanska uttrycket "där finns det hår, finns det glädje"... eller euphoria i detta fall. Fast den folkliga visdomen är inte alltid så  klok. Eller vad tycker ni om "Man med hår på bröst, man som följer sin röst". Bara tanken ger mig ståpäls. 

Signals

CATALÀ: Un nou dia de la dona (que no 8 de març). Per això vull referir-me a una de les meves últimes troballes: el senyal de trànsit Fru Gårman. O dit d'una altra manera la senyora que camina. 

Jo em dedicava a buscar aquest senyal per poder creuar al carrer*. Fins que algú em va dir que això no era un lavabo i que estava plenament autoritzada a creuar on hi havia el senyal de Herr Gårman. O dit d'un altre manera el senyor que camina. O encara més clar, el senyal de pas de vianants de tota la vida. 

Tirant d'especulació barata, suposo que un dia un suec.... una sueca es va llevar i va pensar: "Què coi! La igualtat també passa pels senyals de trànsit. Si els escolars i els rens en tenen, les dones també". Dit i fet. Convocatòria de concurs de disseny de senyals de trànsit i un guanyador oficial. 

Però a Uppsala hi havia un grup rebel. Pensaven que la Fru Gårman semblava sortida d' una comunitat amish*. Per això la van pentinar amb laca i assecador, li van regalar un sostenidor cònic estil Madonna i una faldilla en crisi. Tot seguit van començar a instal·lar els senyals amb la nova fru a la ciutat... I vet aquí un gos, vet aquí un gat, ja està tothom amb els arguments esmolats pel debat. 

* Afirmació basada en la meva imaginació, no en la realitat.

*****************************************

SVENSKA: Det är en ny kvinnodag (men inte den 8 mars). Därför vill jag berätta om ett av mina senaste avslöjanden: Fru Gårman, vägmärket.  

Herr Gårman i drag

Jag letade efter detta vägmärke för att korsa gåtan tills någon sa att detta inte var en toalett*. Jag var absolut tillåten att gå även där det fanns en helt vanlig Herr Gårman.

Om jag tillåts spekulera, antar jag att en svensk medborgare (av det kvinnliga könet) vaknande en dag och tänkte: "Vad tusan! Jämställdheten handlar också om vägmärken. Om skolbarnen och älgarna har dem, så skall förstås kvinnorna med. Sagt och gjort. Utlysning av designtävling och officiell segrare utsedd.

Men i Uppsala fanns det en rebellgrupp. De tyckte att Fru Gårman verkade ha rymt från ett amish-samfund*. Därför kammade de henne med lack och hårtork, gav henne en konisk Madonna-behå och en kjol som fallit offer för nedskärningarna i offentlig sektor. Strax efter det började de att installera de nya vägmärkena med den nya frun över hela staden... Och snipp snapp snut, nu är debatten långtifrån slut.

* Påståendet är grundat i min fantasi, inte i verkligheten. 

Masterplan

CATALÀ: Sempre he estat una persona previsora. I crec que no només és cosa meva. Penso que el meu entorn m'ha classificat en les categories "persones que planifiquen" i "persones que s'indignen davant la falta de planificació". A Suècia no he canviat, segueixo sent "la chica de ayer", com diria la cançó. La mateixa que és meravella veient com ja des del febrer es busca personal per l'estiu (aquí que encara busquen personal a algun lloc). 

Però al país "d'un moment que miro l'agenda" el criteri sobre la meva previsió és diferent. Enviar amb una setmana una invitació a una festa és justet, comprar entrades per anar al cine aquesta tarda totalment deficient i decidir-se a sopar fora el cap de setmana sense haver reservat tant complicat com voler anar a El Bulli (tancat per esferificació). Més. Mai a la vida havia demanat hora per fer la bugada -això mereix un post apart- o per poder torturar-me en una classe de spinning. Però per tot hi ha una primera vegada. 

Ara perdoneu el to tràgic. Però no puc evitar pensar en què passa quan et mors. M'imagino a més d'un treient el mòbil i intentant fer quadrar la sessió de reflexoteràpia, el curs d'origami o de trenes africanes amb el meu funeral*. 

I tot això em fa preguntar-me. ¿Què vol dir aquí curt termini?, ¿el que et queda de vida?, I ¿ser espontani? Un moment, que vaig a mirar la definició al diccionari suec... Però tampoc estic segura que la trobaré. 

* Hi ha marge. Els funerals s'organitzen de dues a tres setmanes després de la defunció. 

                                    ****************************************

SVENSKA: Jag har alltid varit en framsynt person, och jag tror inte att det inte att det bara är jag som ser mig så. Jag tror att min omgivning alltid har klassat mig i kategorierna "personer som planerar" och "personer som blir upprörda över brist på planering". Jag har inte ändrat mig sedan jag kom till Sverige. "Jag är fortfarande samma tjej som igår", som någon skulle kunna sjunga i deltävling tre av melodifestivalen. En tjej som beundrar att man redan i februari letar efter personal till sommaren (här där det fortfarande finns företag som letar efter personal till skillnad från i mitt stackars hemland). 

La meva agenda... si sabés dibuixar.

Min agenda... om jag kunde rita.  

by Steve Loya

Men i landet av "ett ögonblick, jag tittar i agendan" är kriteriet för min planering annorlunda. Att skicka en inbjudan till en fest en vecka innan är lite tajt, att köpa biobiljetter till ikväll ger underkänt och att boka bord på en helt vanlig restaurang under helgen lika komplicerat som att vilja äta på El Bulli (stängt). Och det tar inte slut här. Jag hade aldrig i livet bokat tid varken för att tvätta kläder eller för att tortera mig själv på ett spinningpass. Men det finns en första gång för allt.

Nu vill jag be om ursäkt för min klagande ton. Jag kan inte undvika att tänka på när man dör. Jag föreställer mig mer än en som tar mobilen ur väskan och försöker få zonterapisessionen, origamikursen eller den tionde tatueringen att gå ihop med min begravning*. 

Och med allt detta undrar jag: Vad menas med kort sikt här? Livet som man har kvar? Och ordet spontan, vad betyder det här? Vänta lite, jag får ta och slå upp det i lexikonet... Men jag är inte säker att det finns med.

* Ni har tid inte som i mitt land där begravningen är redan 2-3 dagar efter döden.