Good manners

CATALÀ: Tack, tack, tack i tusen tack (mil gràcies). Els suecs són molt agraïts. Al meu parer, massa. O potser jo ho sóc poc. És possible. Decidiu vosaltres amb aquest exemple basat en fets reals. 

- Llavors, vols un té?
- Jo: Sí/ I tant!


Error. No és diu només, sí. Tampoc, no. És diu: sí gràcies. No, gràcies. Sí, amb molt de gust. No, malgrat que vull agraïr-te des del fons del meu cooor que siguis tan gentil i m’ofereixes una infusió en aquesta grisa i freda tarda d’hivern. Així sí. Aprovat/da!

Tack és la paraula màgica i básica per qualsevol persona que visqui a Suècia. Si hi ha un manual de supervivència per immigrants al país, segur que tack és la primera paraula que apareix.

Fins i tot tenen una fòrmula amb efectes retroactius. Després que algú t’hagi convidat a sopar, quan te’l tornis a trobar li has de dir Tack för senast! (gràcies per l’última vegada). Si no hi vols tornar, es fácil esbrinar com aconseguir-ho.

Ho tinc clar. Si algun dia faig una pel·li aquí, als crèdits finals posarà Tack! enlloc de The End.

PD. El Robert proposa que la seqüela comenci amb Tack för senast.

SVENSKA: Tack, tack, tack och tusen tack. Svenskar är mycket tacksamma. Ur min synpunkt, för mycket. Eller kanske är det bara jag. Det är möjligt. Ni kan bestämma med detta exempel som är baserat på verkligheten.

- Så... vill du ha en te?
- Jag: Ja/ Javisst!

Misstag. Man säger inte bara ja. Inte heller nej. Man säger: ja, tack. Nej, tack. Ja tack, jättegärna. Nej, fast jag skulle vilja tacka dig från mitt hjärtas botten att du är så snäll och att du erbjuder mig en te den här gråa och mörka vinterkvällen. Så här, ja. Godkänt!

Tack är det magiska – och basala - ordet för vem som helst som bor i Sverige. Om det finns en överlevnadsmanual för invandrare i Sverige, står säkerligen tack på första sidan.

Det finns även en formel med retroaktiva effekter. Om någon har bjudit dig till middag bör du säga ”Tack för senast”. Om du inte vill bli inbjuden igen är det lätt att gissa hur man kan uppnå detta.

Jag är fullständigt säker. Om jag någon dag gör en svensk film, ska den sluta med texten Tack! istället för The End.

PS. Robert förslår att uppföljaren ska börja med tack för senast, naturligtvis.