Last tango in... Småland

CATALÀ: El que per nosaltres seria “ni per tot l’or del món” per un suec es transforma en “ni per tota la mantega de Småland”. Només amb aquesta dita és fàcil entendre com és d’important aquest producte lacti al país.

Posar mantega al pa em sembla normal, fins i tot molt bo. Que formi part d’algun pastís, també. Però fregir aliments com el salmó i la cansalada amb mantega… això em treu la son i espanta els meus nivells de colesterol.

Així s’entén que les pobres vaques sueques no donin a l’abast i que aquest hivern s’hagi produït una crisi… de mantega. Cartells a les neveres dels súpers demanat excuses per la falta de mantega, articles als diaris i ciutadans desesperats pensant en agafar la furgoneta per anar a Dinamarca a la recerca de la mantega perduda.

I canviar la mantega per margarina? Només pels que es consolen amb males imitacions. Per oli d’oliva? Aquesta opció és tan factible com que els mediterranis ens passem a la mantega per falta d’oli.

Tenim prejudicis, els dels nostres avantpassats. I si no, mireu que he trobat a la Viquipèdia: “La mantega era molt preuada pels pobles víkings i cèltics, raó per la qual els romans i els grecs la consideraven un producte bàrbar i no la van incloure en la seva dieta. El poeta grec Anaxandrides es referia als tracis, per exemple, com a "menjadors de mantega".

SVENSKA: Där jag skulle använda uttrycket “inte för allt gulden i världen” säger en svensk istället ”inte för allt smör i Småland”. Detta talesätt visar tydligt hur viktig denna mejeriprodukt är här.

Jag tycker inte att det är något konstigt att ta smör på brödet, det är till och med jättegott. Inga problem heller med att det kan vara smör i en kaka. Men att steka lax eller fläsk med smör... detta gör mig orolig och skrämmer min kolesterolnivå.

Man fattar att de stackars svenskarna korna inte räcker till och att det den här vintern har varit en kris... en smörkris. Ursäktande skyltar i kyldisken, nyheter i tidningarna, desperata medborgare som tänker köra till Köpenhamn i jakten på det förlorade smöret.

Och... att byta smöret mot margarin? Detta är bara för dem som nöjer sig med -dåliga- kopior. Lika troligt som att få folk från Medelhavet att börja med smör vid brist på olivolja.

Vi har fördomar, i många fall samma som våra förfäder hade. Detta har jag hittat på Wikipedia: “Smör var uppskattat av vikingar och keltiska folk. Därför ansåg grekerna och romarna att det var en barbarisk vara och inkluderade inte smöret i sin kost. Den grekiska poeten Anaxandrides refererde till thrakerna som smörätare”.