Kollektiv

El meu kollektiv/ Mitt kollektiv

CATALÀ: A Barcelona li diem compartir pis. A Suècia, viure en un kollektiv. I aquesta setmana he deixat de viure en un kollektiv. Sí, m’he traslladat i ara torno a ser una persona normal… quin desastre!

M’explico. A Suècia això de compartir pis és poc habitual. Normalment vius amb els pares de petit, sól en un mini pis quan vas a la universitat i després en parella o mascota –potser és el mateix.

Només una minoria d’estudiants comparteixen pis. I si has acabat els estudis i encara comparteixes pis, la gent et mira diferent. Poden pensar tres coses: que ets la persona més underground del món, la persona amb menys futur del món o ambdues. La diferència és tan petita.

Però viure en un kollektiv suec no és, simplement, compartir pis. No. És gairebé un senyal d’identitat, un acte militant. No diràs visc en un pis, diràs visc en un kollektiv. No diràs qua vas a la festa de Tal o Pasqual, diràs que vas a la festa del kollektiv de Sesame Street. I és que viure en un kollektiv té els seus manaments – que m’acabo d’inventar-.

1. Estimaràs el kollektiv sobre totes les coses.
2. Utilitzaràs la paraula kollektiv sempre que puguis.
3. Santificaràs les festes.
4. Honraràs el teu pare i la teva mare perque t’han fet fora de casa i ara vius en un kolletiv.
5. No mataràs… als veïns queixosos.
6. No cometràs actes impurs, a no ser que tanquis la porta.
7. No robaràs… excepte si t’has quedat sense llet o mantega.
8. No diràs mentides, només seràs tafaner.
9. No consentiràs pensaments ni desitjos impurs… d’anar a viure com una persona normal.
10. No dessitjaràs res que sigui d’un altre. Res de canviar-te d’habitació.

Em pregunto si ara que he marxat he de tornar als 10 manaments de tota la vida. No, potser em puc inventar uns altres. A veure si el Moisés que tinc al pis me’ls compra. Amén!

SVENSKA: I Barcelona pratar man om att dela lägenhet. Men i Sverige säger man att man bor i ett kollektiv. Och denna vecka har jag slutat att bo i ett kollektiv. Ja, jag har flyttat och nu är jag en vanlig människa igen... vilken katastrof!

Jag ska förklara. I Sverige är det ganska ovanligt att dela lägenhet. I Barcelona är det precis tvärtom, ganska vanligt. En svensk bor hemma hos föräldrarna när han är liten, flyttar sedan till ett mini rum som student och till slut bor man med sin partner eller husdjur – ungefär samma sak.

En minoritet delar lägenhet som studenter. Men om du efter högskolan fortarande bor i ett kollektiv tittar folk på dig annorlunda. De kan tänka på tre sätt: att du är mest underground i världen, att du är en person utan framtid, eller både och. Skillnaden är så liten.

Men att bo i ett svenskt kollektiv är inte samma sak som att dela lägenhet. Nej. Det är nästan som en identitetsfråga, en militant handling. Du skall inte säga min lägenhet, du skall säga mitt kollektiv. Du skall inte säga festen hemma hos Kristian, du skall säga festen i Sesame Street-kollektivet. Om man bor i ett kollektiv följer man också de tio budorden – som jag precis har hittat på.

1. Du skall älska kollektivet över allt annat.
2. Du skall använda ordet kollektiv så mycket som du kan.
3. Tänk på vilodagen… och de andra sex vilodagarna.
4. Hedra din far och din mor, för de har kastat ut dig och nu bor du i ett kollektiv.
5. Du skall inte dräpa… grannarna som klagar.
6. Du skall inte begå äktenskapsbrott, för du tror inte pa äktenskapet, bara på kollektivet.
7. Du skall inte själa… utom när du har inte mjölk eller smör kvar.
8. Du skall inte vittna falskt mot din nästa, du skall bara skvallar om dem
9. Du skall inte ha begär till din nästas hus, för kollektivet är så bra.
10. Du skall inte ha begär till din nästas hustru... glöm girl/boy next room.

Jag undrar om jag nu måste börja använda de vanliga budorden återigen. Nej, kanske kan jag hitta på andra. Då ska vi se om min Moses där hemma köper dem. Amen!